Thessa .....

Idag känner jag mig riktigt ledsen, försökte återigen ta samtalet med Simon igår. Å återigen så brydde han sig inte ett dugg, ryckte på axlarna och hade en "whatever" attityd. Slutade med att jag bröt ihop och grät och frågade varför han var så likgilltig och inte bryr sig. Även om det är jag som startat det här betyder det inte att jag inte har några känslor, jag kan bara inte leva så här längre.

Du må vara världens snällaste finaste kille, men det räcker inte. Finns det inte kärlek och passion varför ska man då plåga sig själv? Faktum är att han inte brytt sig om mig på flera månader, allt annat har varit viktigare än mig. Jag är dum, tjock och har inga vänner är hans svar på allt, det är därför jag vill göra slut med han för att spela martyr. Det är vad han tycker. Tror inte det är meningen att man ska känna sig ensam i ett förhållande, för det är så jag har kännt mig de senste åren. För faktum är att han aldrig står vid min sida, jag är alltid den som får komma ensam till olika typer av tillställningar och fester där det är andra par. De flesta i min klass trodde att jag var singel fram tills tredje året då de faktiskt såg att Simon existerade.

Det gör bara så ont...